"Människan i automationens skugga"

De flesta som jobbar inom automation är ju rörande överens om att RPA är på väg att bli livbojen som räddar oss i vågsvallet av monotona arbetsuppgifter. Vi befinner oss i en ny tid där vi helt plötsligt har chansen att se över våra processer. Och då inte endast utifrån hur de är, utan utifrån hur vi vill att de ska fungera.

Alldeles för ofta introduceras RPA till företag utifrån tidsbesparingar och möjlighet till att reducera antal personal för de utpekade områdena. Vi pratar om en ROI baserad på tid och det är det som ska mätas vid färdigt genomförande. Det är självklart att vi alla söker ett tydligt svar på vad vi tjänar när vi gör en investering – men är RPA verkligen en investering som bara ska kvittas mot kronor när man sparar i tid?

Att ställa den här frågan leder oss självklart och naturligt in på det resonemang jag tänker föra med er i detta inlägg; om du nu har en massa tid tillgodo efter ett införande, vad händer då med nyttjandet av den frigjorda tiden? Det är här vi som är rådgivare inom RPA-området kan leda er.  Vi kan redan i den initiala diskussionen förklara värdet av att ha en idé kring vad vi ska använda denna frigjorda tid till, långt innan vi har processen/processerna på plats.

Tro det eller ej så blir en avsaknad av strategi som ger vägledning i hur man vill jobba vidare oftast ett hinder för ett lyckat införande av RPA för en organisation. Den nya digitala medarbetaren får inte de bästa förutsättningarna att växa och ges inte heller förutsättningarna att optimeras.

Oftast väljer vi ju de processer som används mest frekvent, inkluderar många steg eller involverar många människor. Dessa processer är sprungna ur en tid då vi haft en begränsning i antalet människor vi har kunnat vara. Med ovan urval så är man inte långt ifrån sanningen när man säger att dessa människor besitter en stor kompetens om hur dessa processer fungerar, och om än viktigare så sitter de inne med många idéer om hur dessa processer skulle kunna se ut.

Så hur lyckas vi? Vi lyckas genom att inkludera människorna med denna kunskap, vi låter de mogna i processen, från ursprung till full automation. Under resan öppnar vi upp dörrarna för det som kommer sedan. Processägare och processnyttjare är nycklarna till att se vilka möjligheter som finns bakom de stängda dörrarna. Det blir viktigt att visualisera ert automationsprojekt i nu, sedan och framtid – vad gör vi nu för var och en av dessa faser?

RPA tycker jag ska ses som ett komplement till organisationen; det ska ses som en ”onboarding” av de nya digitala kollegorna. Ge dem namn för att göra det än mer verkligt. Redan från start är det då ”vi” och inte vi och dem.

Det är vi tillsammans som kan skapa en effektivare organisation med oanade möjligheter med de förbättringar som vi kan göra inom ramen för företagets verksamhet och satta processer. Kanske är inte den framtid så långt bort där vår robot kan prata med oss, synliggöra sig som ett hologram på våra axlar, där vi kanske resonerar och diskuterar för att nå den bästa lösningen.

Skillnaden mellan oss och robotarna är att vi har känslorna och de har snabbheten, det vill säga en vinnande kombination.

Så slutligen fem korta sammanfattande tips:

Kom ihåg att:

• Inkludera
• Lyssna
• Involvera
• Prata nyttjande av frigjord tid
• Synliggöra den nya medarbetaren

Vill du kommentera eller diskutera mitt inlägg, hör av dig!